Varför den 6 september är en bra dag

• Jag har bara hostat kanske 20 gånger i dag... eller 30 kanske. ett stort steg mot ett friskare jag med andra ord. Och har dessutom bara använt 15 snorpapper (typ)
• Jag har suttit på bibblan och börjat med en studieuppgift och det gick oväntat bra.
• Jag ska snart gå en promenix (har inte kunnat på ett tag med tanke på att jag hostat sönder så fort jag rört minsta lilla på mig)
• Snart kommer min bästa granne och så ska vi ha idol och pizzakväll. vad skulle jag gjort utan min bästa granne tänker jag nu.
  
• det går bra för mig här och det är nu jag inser att jag klarar mig, varje dag blir lite lättare och jag tänker inte lika mycket som innan, jag känner inte det där behovet längre på samma vis och ja, insikt är kanske det viktigaste. Man ska inte gå runt och tänka massa på något som aldrig fanns egentligen.

Pusspuss

Man ba ÄNTLIGEN! ikea har tänkt till, äntligen ett ställe för mig att hänga på.

bästacheypolers

är det okej om jag kommer och sover i natt?
-ja, du kan ju krypa ner och lägga dig men du behöver ju inte börja starta en konversation eller så..
-nääärå, ska inte.
*omgomgomg, ska prata sönder när jag ramlar in vid 04 snåret, får alltid ut mest av mina konversationer runt morgonkvisten och på fyllan*

det är en himla skön känsla att känna att man är tillräcklig för någon. jag har bara saknat det och man börjar nästan tvivla lite på sig själv efter ett tag. Men så helt plötsligt en dag så märker man att man faktiskt är tillräcklig och så sjunger man friday im in love en hel dag och dansar runt lite för mycket i en lite för liten lägenhet tills man trillar ihop och trillar ner och bara skrattar för man vet att för den här människan är jag komplett.

igår såg jag hundar överallt men jag har kommit på att jag nog aldrig kommer våga skaffa hund igen med tanke på att de dör för snabbt. Man kan ju alltid glädjas åt andra hundar tänkte jag.

skriv något som berör

Fick en liten uppmaning i dag att jag skulle skriva något som berör men jag tror inte det är min grej riktigt. Är nog mest den som skriver ner lite meningslösheter men vad gör det så länge man skriver för sig själv och inte någon annan.
Well, trots att det har varit den regnigaste sommaren på länge så har det varit min torraste.

"Du måste hitta dig själv" sa någon till mig i juli och sedan dess har jag letat och letat.
Sen tänkte jag på det hela och kom på att det handlar inte alls om att hitta sig själv för det handlar om att hitta tillbaka. Så vad gör det om det varit den torraste sommaren på länge, det är höst nu och det får gärna regna.. för någonstans där i slutet av augusti hittade jag tillbaka.

nätter

inser att jag och de övriga i lilla familjen nattpersonalen på sjukan är trötta när två kollegor sjutsar runt varandra i en rullstol och vrålgarvar.
Jag gillar mitt jobb här. Nattpersonalen är som en liten familj och jag tror att det krävs lite speciella människor för att leva på det här viset, på natten alltså. Det krävs av en psykiskt att man kan ha kul emellanåt när man omges av så mycket allvar, död och sjukdomar. Vi skrattar för att inte gå under lite som människor antar jag.
Nu såhär på helgen så har vi lite lördagsmys. Med chips och cola, och så har vi kul åt alla B-filmer som visas vid den här tiden. Ikväll visas Hajen 3 på tv.

Åka tåg.

Sitter på tåget till Växjö och funderar på hur man effektivt spenderar en timme. Det är fredag och det finns nog bara en ledig plats i den här vagnen, bredvid mig. till vänster sitter en unge och som har stirrat på mig sedan Kalmar central, mamman har fortfarande inte lyckats sätta sig ner utan pillar mest med ungens McDonaldsmat, servetter, tomat som hamnat på golvet. Fan, nu stannar vi i Emmaboda och jag ber till högre makter att jag ska slippa flytta mig för någon ickestudent som faktiskt har bokat plats på tåget. Ungen stirrar fortfarande och det börjar bli jobbigt, har aldrig klarat av folk som stirrar. Antar att det beror på alla färger jag har på mig, tror att ungar gillar sånt. Tänkte att jag behövde en förändring i morse och tog på mig det mest färgrika garderoben hade att erbjuda, det klart det skulle straffa sig, det skulle jag förstått. Om trettio minuter är jag på canceravdelningen där man lever ena dagen och är död nästa. Inser att jag nog inte kommer närmare döden än så. Alltid lika spännande att se vem som dött över natten, lite rädd att bli avtrubbad som så många andra där. Inser att livet inte innehåller så stora förändringar när det närmsta jag åstadkommit en sådan är genom att byta profilbild på fejjan, och inte ens det har jag gjort, det kändes som ett lite för stort steg.

Tåg

dagens hat: folk som har för minimalistiska hem utan några saker som ligger framme någonstans, som är alldeles för välstädade så man knappt vågar andas. Museumliknande, skrämmande.. som hans lägenhet typ.

vad är 5 miljoner?

Du har precis vunnit fem miljoner på lotto.
vi sätter oss på ett café och dricker te för att hämta oss.
fem miljoner, säger jag, vad ska du göra med alla dessa pengar?
men du säger att det är hemskt svårt att veta, och det bästa är nog att vänta.

så vi inväntar oktober.

en regnig tisdag går vi och köper sextiofemtusen gula paraplyer, spänner upp dem över vitabergsparken.
vi tar sju kronor inträde.

det hela går lite långsamt till en början, men när ett femtonårigt kärlekspar rymmer dit för
att få vara ifred, blir plötsligt alla våra paraplyn uppbokade.
folk från hela världen kommer dit för att få en plats.
det står pojkar och flickor på rad med händerna i varandras, längtandes efter hud
i vårt vitabergsparken.

man talar om en närhetsepidemi och helt plötsligt är vi biljonärer.

på söndagar är det stängt och då går vi genom parken och rör vid varandra under så många paraplyn vi förmår.

man pratar om oss i rapport och ‘debatt’ på kanal ett.
var folk kära i varandra innan närhetsepidemin?
och politikerna (och thomas di leva som är där som gäst) skakar på sina huvuden och säger,
nej, kärleken fanns inte innan vitabergsparken fylldes av gula paraplyer.

och då skålar vi i champagne utanför drottningsholms slott som du har köpt till mig,
så stolta över att ha uppfunnit något så stort.

chillagunilla

är väl egentligen inte en chill person, jag är rastlös. Brist på saker att göra har jag egentligen inte, har en hög med plugg att ta tag men det finns inte en chans att jag överväger det just nu.
Funderar på sommaren. Dra utomlands eller skånehänga hela sommaren, kalmar eller landskrona, ven? Dra på massa festivaler, jobb på peace and love, roskilde...

förtret

det tråkigaste jag vet är att söka jobb, att skriva om sitt personliga brev till de olika jobben och fjäska. Skriva att man är bra på det, glad, positiv, samarbetsvillig, driftig. Funderade en liten stund på att söka ett jobb, skriva att jag är arg och vresig och hatar att jobba och bara vill bara ha pengar.
Hade vart lite spännande, det där. Undrar om man hade fått ett litet roligt svar tillbaka till och med.
Så tänker jag på människan som ska sitta och läsa igenom alla hundra ansökningar som skickas in till varje jobb, antingen gör jag dennes dag till en pina eller så får den sig ett roligt skratt. Själv hade jag nog bara tagit ut 5 ansökningar i högen.. det är nämligen ingen match att klottra ner att man är smart positiv och klyftig. Det är ju alla på pappret.

eller nä, jag ångrar mig. Det tråkigaste är inte att söka jobben, det tråkigaste är att sedan några veckor senare inse att man inte fick det..